Fransmän och båtliv

I Karibien är det inte ovanligt att folk bor heltid på båtar. Men då talar vi inte om spartanskt inredda ekor utan större båtar som innehåller det mesta i bekvämlighetsväg: kabel-tv, tvättmaskin, micro, watermaker etc, etc. Detta förhållningssätt till havet har de flesta nationaliteter, utom fransmännen. Franska delen av lagunen på St Martin kantas av vrak i varierande grad av förfall. Gemensamt för dem är att de ser ut att sjunka närsomhelst men att det faktiskt bor folk på dem. Ägaren till denna har dock tagit det säkra för det osäkra och släpat upp båten på land men fortsätter att bo på den.

Helgsegling till Anguilla

Just tillbaka från en helgtur till grannön Anguilla med Hanne-Martin och Kristians och deras segelbåt Odin II. Med var också Fredrik och Marina som hälsar på från Sverige.


Lördagen avslutades med reggaekonsert på legendariska Pumphouse med Rudeboy Earth Lite XXXX från Jamaica.


Fredrik vilar upp sig på fördäck på söndagsförmiddagen inför vår rundtur på ön med hyrbil.

I feel lucky...

24 timmar senare har jag fortfarande visst groll emot USA. Det går över snart men under tiden: skriv in "failure" i Googles sökruta och tryck på "I feel lucky".

Land of no

Glömde nämna att Puerto Rico tillhör USA -- "the land of NO". Måste återhämta mig lite innan jag kan skriva mer.


Känner mig helt matt av alla skyltar om safety och högtalarröster som talar om att man ska hålla i räcket när man går i trappan, annars kan man slå ihjäl sig. Skönt att vakna upp på St Martin. St Martin/St Maarten har som motto "Anything goes". Puerto Rico var annars en angenäm överraskning. Verkar väldigt trevligt, det lilla vi hann se på en dagsutflykt.

Här finns vi

Karta som visar var St Martin/St Maarten befinner sig i relation till övriga karibiska öar.


Imorgon bitti 07.00 flyger vi till Puerto Rico över dagen om gud och amerikanska tullen tillåter. Våra svenska kvalitetspass (redan utbytta en gång) håller på och faller isär och det finns inget snabbt och enkelt sätt att skaffa nya. Puerto Rico är ön till vänster om St Martin där det står San Juan (huvudstaden). St Martin är en lilleputtö med några hundratusen invånare. Puerto Rico har fyra miljoner invånare. Vi kommer antagligen att känna oss som lantisar på besök i storstan.

Lite homestaging kanske?

Har följt debatten om homestaging i Sverige. Kan meddela att den flugan ännu inte nått St Martin. Eller vad sägs om denna mäklarbild från www.immoantilles.com?


Mäklaren kanske tycker att det är en positiv feature att man kan hänga tvätten i vardagsrummet? (Eller är området så kriminellt belastat att tvätten blir stulen från balkongen på tredje våningen annars?) Och ställningen som mäklaren inte orkade lyfta ur bilden? Kanske strumptork? Det mest ofattbara är att franska mäklare är/enligt lag borde vara "diplomerade" med två års universitetsutbildning.

Om att nästan bo på hotell

Området vi bor i heter Hotel Le Flamboyant. Hotellet är fortfarande ett hotell men en stor del av lägenheterna har omvandlats till bostadsrätter som sedan hyrs ut. Här finns allt man kan önska sig: dykning, vindsurfing, gym, ismaskiner, pooler, beach och jacuzzi. Inte kommer vi att åka på sol- och badsemester de närmaste åren. Man är lite mättad på sånt. Längar efter en riktig storstadssemester.

Coconut retriever

Eftersom det här mest skulle vara en fotoblogg måste jag ju lägga upp lite bilder. Jag orkar inte gå ut just nu så det får bli en bild på vår coconut retriever Martin. Om han ser nyvaken ut så beror det på att jag väckte honom för att ta den här bilden.


Coconut retriever är en skämtsam men kärleksfull benämning på den mest förekommande rasen på St Martin: karibisk gatuhund.

Haitisk getsoppa

Finally, måste vara sist i universum med att skaffa en blogg. Men nu är den här. Jag är inte så pigg på att skriva så tanken var att knäppa lite bilder på roliga saker här på St Martin i Västindien. Givetvis fick jag inte med kameran på årets hittills roligaste event igår kväll. Invigning av kreolsk restaurang i Agrement, ett så kallat "lokalt" område där blekhyade inte vågar sig in i efter mörkrets inbrott.

Maten var fantastisk, höjdpunkten var haitisk getsoppa. Klockan 11 gick strömmen vilket satte P för musiken men festen fortsatte en bra stund efter det. De vänner och bekanta vi släpade med hade vi förvarnat om att det kanske inte var St Martins mest säkra område vi skulle till. P och M dök upp med varsin skinande ny äkta Rolexklocka. Helt hilarious, som Babellen skulle ha sagt. Jag kände mig tvungen, när de gick i mörkret för att leta efter sin bil, att påpeka att det kanske inte var helt lämpligt. P frågade vad området hette så de visste vad de skulle säga till polisen när de blivit rånade.

Därefter bar det av till Lady C (varning för löjliga sexistiska bilder) med Hanne-Marte och Christian. HM & C kom nyss hit med sin nya X-Yacht och de ska av och till vara här hela våren fram till dess att seglar hem igen i maj. Jättekul! Dem lärde vi känna när vi låg i Las Palmas för tre år sedan och förberedde oss för avsegling över Atlanten till St Lucia med Atlantic Rally for Cruisers (ARC). Idag vilar vi oss i form.